onsdag 25 juni 2008

Det är de små sakerna i livet

Jag måste delge min glädje över de små omvälvande skeendena som stärker. I söndags kväll gick jag i ett sällskap om 2 kvinnor och 3 män ut och åt i Barcelona, till ett mysigt ganska high-class ställe som jag nu glömt vad det heter. När vinet kom och servitrisen höll på att korka upp flaskan sa min manlige vän S på svenska "nu hade det varit typiskt om hon hällde upp till någon av oss män först för att smaka" och min lycka var total när hon istället hällde upp åt kvinnorna först och poängterade " the ladies first".
Nu skulle man som cyniker kunna säga att hon förstod svenska eller åtminstonde förstod betydelsen av det S sa, men om är optimist, som jag, måste man istället se det extremt vackra i att en servitris i Barcelona(obs! inget klassförakt bara en uppskattning av medvetenhet utanför akademin) ser betydelsen i de små handlingarna och lägger värde i att försöka ändra dem för att i det långa loppet ändra något större. Det var också därför jag tackade henne för den subversiva handling hon utfört, något jag hoppas gick fram trots hennes knackiga engelska, i vilket fall log hon stort precis som jag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men vad bra att den stackars arbetarklass-spanjorskan med knackig engelska också är med på de subversiva noterna. Jag menar det hade ju varit för hemskt om det inte spelat någon roll alls vem som nu fick smaka på vinet först.

fredrika sa...

Du griper ju uppenbarligen efter halmstrån men ja,det finns mycket annat som hade varit väldigt mycket mer subversivt och upplyftande, till exempel om män i maktpositioner hade ifrågasatt sig själva och på vilka sätt de reproducerar ojämlika maktfördelningar, istället för att direkt sätta sig i försvarsposition och "skylla ifrån sig" eftersom de känner sig hotade som individer och lyckas missa att det handlar om större strukturer.
Men det händer tyvärr väldigt sällan så tills dess tar jag mig rätten att glädjas över sådana här små och banala saker.

Det blir bara så roligt som man gör det, som jag brukar säga.

Anonym sa...

Wow, "ladies first"! Det låter ju inte som en gubbig viktoriansk handling alls. Hålla upp dörrar, dra ut stolar, hälla upp vin. Finns det någonting ni kvinnor kan göra själv?

fredrika sa...

Nej,"ladies first" blir inte en gubbig viktoriansk handling eftersom det är en kvinna som säger det till två kvinnor i det restaurang-sammanhang som vi befann oss i då.

Det handlar om avsändare och mottagare och framförallt om kontext.