måndag 16 juni 2008


Apropå Tiinas utbrott på promotionsfesten (eftersom jag idag röstar på henne som månadens Malmö/Lunda-bo) som möjligtvis var ett retoriskt dåligt drag eftersom det gör det väldigt mycket lättare för haters att konstruera henne som galen, irrationell och till och med avskriva hela genusvetenskapen som en manshatande lära för hysterikor. Det sorgliga är att det finns så mycket hat därute, anti-feministiskt initiativ, bevara kärnfamiljen osv.
För kanske ett halvår sen gjorde jag misstaget att kolla på svts "Beckman, Ohlson och Can" där bland annat Pär Ström och Maja Lundgren diskuterade maskulinitet och manlighetens kris vilket slutade i att jag med hjärtklappning skrev upprörda inlägg på svts internetforum. Det gick liksom inte att pedagogiskt förklara och få respons av dem som ställt sig på "andra sidan". Internet tar väl i för sig fram det sämsta i de självutnämnda småpåvarna och får en lätt att bara stanna kvar i sin egen semi-upplysta ankdamm. Men någonstans måste man väl kunna bygga den där bron?
Det är så lätt att göra det lätt för sig. I DN häromdagen skrev Nina Björk att våra grundläggande behov i dagens samhälle redan är tillfredsställda och att vi därför tvingas lita bara på vårt begär. Man famlar i blindo efter nästa kick eller nästa trygghetsgarant, bostadsrätt och extrapris på coop forums ekologiska sortiment. Göra sitt i det lilla, bekvämlighet, och visst ska man få ha lite roligt åt lite traditionellt och harmlöst spex? Man måste ju ha humor.
Och nej, jag säger inget nytt men nånstans måste någon säga det igen för om saker och ting verkligen hade ändrats hade Tiina inte konstruerats som den kaustiksoda hon uppenbarligen fungerar som. För ja, humor är ett maktmedel det också - om du inte skrattar är du tråkig, torr och rabiat - om du skrattar med har du helt plötsligt approvat till en rad helt andra antaganden som du aldrig ser vidden av förrän långt senare. Damn if you do damn if you don´t. Klassiker bland härskartekniker.

Och kanal 5 visade idag ett reportage om "lydiga fruar" som räddat äktenskapet genom att kapitulera helt och fullt under sina män.
Kan man låta bli att se det större perspektivet?