Häromdagen spelade Sebastien Tellier i Malmö. Jag var inte där, och har inte heller lyssnat på hans senaste album, så rent musikmässigt har jag ingen aning. Men jag kan inte låta bli att
förvånas över hela fenomenet - landet Frankrike och allt det är betingat till att symbolisera är uppenbarligen fortfarande den våtaste av alla indiedrömmar.
Att något som är så gjort- sexet, drogerna, slashas-attityden, kan gå hem så bra. Börjar man inte längta efter lite mer än en skäggig man som spelar på fördomarna om sin nationalitet och försöker konstruera sig själv som rå och djuriskt sexuell? Speciellt när den där rena erotiken han säger sig förespråka bara är ett spel för gallerierna. Sex paketerat i alldeles för stora ordalag.
Tellier är precis som vicemännen som gör om estetiken i porrtidningssex till arty Terry Richardson-bilder och tror att de skapat något nytt och banbrytande fast att det är samma jävla ojämlika maktfördelning. Eller som Ulf Lundell-männen som säger sig hylla kvinnan och älska henne men som aldrig låter henne vara annat än musa. Mannen fyller kvinnan med mening och hon får aldrig skapa sin egen betydelse eftersom den alltid definieras av någon annan.
Jag tror Tellier är den sortens man som försöker pressa ner ens huvud mot hans skrev när man hånglar. Och som försöker och försöker trots att man inte ger efter.
Stora ord men noll praktik liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
fy fan vad skönt att du sa det freddie. jag fattar liksom inte VARFÖR frankrike fortsätter att vara lika spännande som typ elfenbenskusten trots att hälften av alla man känner bott där? folk som gjort det ljuger dessutom så jävla mkt om hur frankrike är, försöker få det till den där tellier-drömmen när det egentligen mest är oupplysta män, fula kläder och en extrem segregation och social utsatthet. man trodde kanske att upploppen senast skulle lyckas förändra och nyansera bilden lite, men icke.
telliers skiva är rätt bra kan jag säga, men den går bara att lyssna på när man är på sitt allra allra mest snälla och tillåtande humör. och det händer ju inte så ofta, thank lord =D
för att inte tala om american apparel-mannen. samma sak där.
men kommer tellier undan med det för att han är fransk? hade han kunnat göra samma sak som svensk (peter stormare?), tysk eller nigerian?
precis isabel. det är som att det finns en tyst överenskommelse bland alla som någon gång bott i frankrike om att bara prata om klichéerna, när sanningen egentligen är att umgänget bestod till 90% av svenskar som var aupairer alternativt jobbade på nils(svensk smörgåsrestaurangkedja).
indy: ja,american apparel är ju nästintill skrattretande med sin toplessannonser osv.
han skulle nog kunna komma undan med det, men absolut inte bli lika hyllad.
Så jävla sant. Skit samma att han var lite fräscht genderbending och snackade om bisexualitet; om det är framsteget sedan Serge Gainsbourgs glansdagar så... Vet jag inte vad.
Intressant också på vilket sätt många väljer att exotifiera och essentiallisera en folkgrupp (med bra saker) utan att förstå att det direkt öppnar upp för mindre trevliga generaliseringar kring hur andra grupper är.
du har helt rätt. Vi som hyllar kvinnans gudinnelighet skall inte bara göra detta i ord.
Vi skall dyrka henne, och i och med detta så är det hennes perspektiv och behov, hennes njutning och tillfredsställelse, som alltid skall förspeglas i våra sinnen.
man skall inte bara prata romantik, man skall även vara romantisk.
Skicka en kommentar