Igår var bra men idag är jag i kemisk obalans och försöker rationalisera bort känslorna lagom mycket. Inte för att rationalitet per se är något att sträva efter, att referera till "sunt förnuft" i diskussioner är lika ointelligent som att hävda att saker och ting "bara är". För att exemplifiera ta Maja Lundgren-debatten som i mångt och mycket handlade om de namngivna kulturpersonligheterna verkligen hade gjort det som hon skrev att de gjort.
Den sortens sanningsdiskussion reducerar mänskliga möten och kontakter till att bara vara konkreta benämnda handlingar. Som att det enda som sker när man samtalar med någon är den faktiska ordväxlingen. En av de saker jag tyckte så mycket om med Myggor och Tigrar var just benämningen av allt det där andra som faktiskt spelar roll. Tonfall, blickar och stämningar är också maktmedel som kan brukas och missbrukas.
Jag tror inte för en sekund på att Maja Lundgren fabricerat alla de där situationerna, det var helt enkelt hennes upplevelse av dem. Sen att det är hjärnspöken som bidrar till paranoian är väl klart, men det är minst lika mycket systemet. Ibland tror jag att det enda sättet för en kvinna att inta det fulla aktörsskapet som reserverats åt det första könet är att konstruera sig själv som galen. Marginaliserad och patologiserad men fri från krav på anpassning.