symptom på sakernas tvivelaktiga tillstånd

En gammal bekant som varit i Thailand med ytterligare några gamla bekanta lägger upp bilder på sig själv på strippklubb på facebook. I samma album finns även en bild på bekanten hållandes ett "sexy show"-kort som erbjuder olika sorters fittor "pussy ping-pong" "pussy open the bottle" och så vidare. Nedanför bilden har det kommenterats om huruvida "pussy write letter" innebär att man själv får bestämma vad "pussyn" ska skriva.

Det hela skulle kunna avfärdas med att det är random hockeykillar som sysselsätter sig med exakt samma saker hemma i Sverige och som i Thailand bara får chansen att runka till IRL-kvinnor och inte bara porrsurfa. Det skulle helt enkelt vara onödigt att lägga ner energi på att hetsa upp sig över det motbjudande i situationen eftersom det rör redan förlorade själar.
Men till saken hör att dessa gamla bekanta alla är eller har varit verksamma inom det "kreativa" området, utan att nämna namn har de mer eller mindre nån sorts makt i musiksverige idag. Och det är också det som äcklar mig nåt fruktansvärt. Jag är väl naiv men jag har ändå gått runt med illusionen om att de människor (män) jag träffat i olika "kreativa" sammanhang på något sätt också har ifrågasatt sakernas tillstånd. Men tji fick jag, det är nog vanligare att som man säga att man är feminist för att få ligga, än att faktiskt fundera över vad det innebär.

Det som är det vidrigaste av allt är att den här sortens män kan komma undan med i princip allt. En äkta hockeykille har ändå bara så mycket makt och den sträcker sig nog sällan utanför den egna rinken, vilken sorts rink det nu än är. Men de "skapande männen" har lärt sig att uttrycka sig så det framstår som de har koll på allt det där man ska ha koll på, de har lärt sig att paketera in sina behov av att göra kvinnor till saker i en glossig Vice-tidning, vars modereportage består av barnporrinspirerade bilder på avklädda tonårskroppar, allt under devisen arty. American Apparels grundare Dov Charney är vår tids Larry Flynt liksom.

Med detta inte sagt att mäns sexualitet är statisk och alltid ful eller dålig. Jag tycker snarare det är sorgligt och högst beklämmande att den hegemoniska manliga sexualiteten idag är Coco Cola Zero-sexualiteten. Män lär sig att betrakta sig som slavar under en libido som uppvärderas högre än allt annat och som står utanför alla former av ansvar. Det bästa sex män kan ha inkluderar alltid en strippstång och aldrig någon form av mental kontakt - "zero foreplay" "zero we need to talk".Och det här inkorporeras inte bara av de män som helt och fullt identifierar sig med de "dudes" zerokonceptet marknadsför, utan även av många av dom som valt en "alternativ" väg.

Vilken man är bekväm med att identifiera sig med den här sortens sexualitet? Vem mår bra av att gå på strippklubb i Phuket och få utlösning till nånting som är så fel både ur ett feministiskt, anti-rasistiskt och klassmässigt perspektiv?