Like a child

När jag pluggar brukar jag sortera itunes biblioteket efter tid och lyssna igenom ungefär alla mixtapes jag har. Så igår slumpade det sig så att jag skrev tenta till en dryga timme lång Carl Craig mix som några minuter in i mixen går över i Junior boys "Like a child". Detta fick mig osökt att lyssna igenom hela "So this is goodbye" skivan som jag inte lyssnat på på evigheter, och det är så konstigt för just med den skivan har jag ett så distinkt minne som man bara kan ha med vissa låtar, sådär så de känns som representativa för inte bara en speciell era i livet utan till och med ett specifikt tillfälle.

För snart två år sen var jag på väg hem från mitt allra första besök i Berlin, det var bara ett weekend-långt besök med anledning av en väns spelning på Magnet. Vi kom fram fredag kväll, festade hela helgen och sen var jag tvungen att åka hem själv måndag morgon för att hinna till en föreläsning. Jag hade sovit i en kompis loft där de stängde av värmen på nätterna och jag minns precis hur jag gick upp tidigt efter alldeles för lite sömn och det var kallt och mörkt och helt svart ute under hela vägen från Kreuzberg till Tempelhof. Jag tog till och med fel U-bahn och fick byta ett par gånger på vägen dit. Sen lång lång väntan på flygplatsen eftersom det självklart var ett lågprisbolag, vakuumväntan när man är sådär körd och tom i huvudet som man är på måndagmornar. Och hela tiden Junior Boys på repeat, nu när jag lyssnar på det ser jag fortfarande den där gråa soluppgången över flygfältet och minns den guppiga flygingen som om det var igår. Och hela tiden grått, grått, grått och någon sorts stillastående, pausande ångest och betraktande begrundande ifrågasättande av livsval och möjligheter.

Det som är så bra med det här är att jag minns och jämför med idag och kan vara så jävla glad eftersom jag är någon helt annanstans nu och mår avsevärt mycket bättre. Jag vill inte säga att det bara är solen (även om avsaknaden av gråhet och kyla nog gör sitt) utan ansvar, utveckling och insikt. and I don't wanna get all spiritual on you men sanningen är att, fan jag vet inte sanningen men en sak som är sant är att så fort du börjar ta dig själv och andra på allvar, om du lär dig att stå över dig själv och släppa alla pettitesser och släpper kontrollen - då börjar det hända saker.
Jag skulle vilja städa bort all cynism ur mitt liv till förmån för de riktiga värdena. Och det är nog nu jag ska ta upp min mailkonversation med Maja Lundgren och fråga henne hur jag, livet och världen bäst bör utvecklas. Tror hon kan vara rätt person.

(är detta lycka? eller bara lite småkåt uppspelthet? either way är det underbart)