Så jag gjorde det. Åkte till vegas - inte riktigt som planerat dock, det blev ingen ensamvistelse på hotell eller chivas regal i baren, men det var likväl en överväldigande motbjudande upplevelse.

Jag och J tog ett impulsbeslut i söndags efter familjemiddagen i orange county, det här skulle bli som den sociala motsvarigheten till den kaliforniska lyxen av att kunna åka skidor, vandra i öknen och simma i havet på samma dag - från bedövande suburbia (the OC), via Downtown LA till Las Vegas - ett kulturlöst dionysiskt paradis.

När man kommer körande på kvällen består den sista timmen av motorvägen innan Vegas av becksvart mörker, man är omgiven av tom och kompakt öken. Sen helt plötsligt, som från ingenstans, tronar staden i all sin neon och excess fram ur mörkret och innan du vet ordet av är du mitt uppe i kaoset på the strip och håller på att bedövas av visuella intryck. Allting lyser, glittrar och blinkar i Vegas, till och med McDonalds och Jack in the Box skyltarna blinkar i evighetscirklar av neon.

På vänster sida tornar Luxor upp sig - hotellet som är byggt som en pyramid med en replika av sfinxen framför; sen New York New York - en enda byggnad som från utsidan ser ut som New York's skyline, framför en avbild av frihetsgudinnan; sen Excalibur som är byggt som ett slott - ett riktigt sagoslott och dom har till och med piratskepp i den artificiella sjön utanför; sen Paris - det falska Eiffeltornet och den falska triumfbågen som båda är anslutna till 'boulangeriet'; det fortsätter med the Venetian - en enda stor replika av Venedig - utanför och genom hotellet går kanaler där man kan åka 'autentiska' gondoler. Och mitt emellan dessa förvridna avbildningar av platser någon annanstans pumpas neonet och ljuset och 'festen' ut över över allt.

På dagen är det ännu värre - då blir sprickorna i fasaden så mycket tydligare och i den gassande solen måste du slå dig fram på trottoaren för att inte fastna för länge bakom eftermiddagsberusade amerikaner. Las Vegas är som musikfestival accelerat till 110 procent - människor åker inte ens dit under svepskäl som musikintresse - de är där för festen och festen bara. På gatorna går människor ur alla åldrar och dricker alkohol i långa plastglas, hetsande mellan olika slot machines, bufféer och drinkerbjudanden; inuti kasinona finns inga fönster och inga klockor, det är en bisarr parallel verklighet där tiden inte ska existera - det spelar ingen roll hur mycket klockan är, hur högt solen står, du kan spela ändå, dricka ändå; och trottoarerna är kantade av män och kvinnor i t-shirts med texten "girls for you direct - call this number" som desperat försöker trycka reklam för prostitution i händerna på dig.
Staden stockar sig i halsen och framkallar klökningar men ändå kan man inte riktigt låta bli att älska att hata det.

Needless to say spelade vi inte alls och lyckades till och med med att bara konsumera endast en margarita från Las Vegas' mångmiljonindustri; vi satt istället inne på vårt Travelodge motellrum och drack hemmagjorda GTs för att så gott det går förbereda oss på kaoset och vansinnet. Sen gick vi mitt i natten genom de nästintill tomma kasinona som övergivna tedde sig nästan ännu sjukare - vi fastnade inne i Planet Hollywood's falska utomhus köpcentrum som är uppbyggt ungefär som i the Truman show med låtsas torg och en målad blå himmel precis på gränsen till verklighetstrogen, vilket ledde till extrem klaustrofobi istället för den tanke om öppna vidder som det var tänkt skulle förmedlas.

Jag råkade höra ett möte mellan två män och en eskort flicka vilket berörde mig på en nivå jag inte ens trodde var möjligt. Där och då förkroppsligades hela den orgie i konsumtion och accelererande kopior och fetisherade mänskliga relationer som är Las Vegas. Det blev alldeles för mycket. Och då hade vi till och med undvikit de värsta delarna och bara hunnit se fyra gogodansare (jag hade velat intervjua en av dem och fråga ut dem om livet på den sidan, det såg så surrealistiskt märkligt ut att se dem dansa på stripstängerna mellan spelborden - som om de själva var en pastisch på det dom gjorde, mekaniska rörelser upp och ner och mimade ansiktsuttryck - att något som är tänkt att vara bara sexigt kan framstå som så asexuellt).

Att lämna Vegas efter ett och ett halvt dygn kan vara en av de bästa saker jag gjort. Men ändå, att få förenas i avståndstagandet av allt det vidriga är en fin upplevelse ( definiering av motsatsar är ju trots allt den tryggaste självdefinieringen).