I dokumentären "Sick: the life and death of Bob Flanagan" skildras performancekonstnären Bob Flanagan, tidigt diagnostiserad med cystisk fibros, som genom utövandet av sadomasochism lyckades leva ända till 43 trots att cystisk fibros patienter normalt bara lever till 25.

Filmen är fantastiskt vacker och sorglig och skildrar inte bara Bob utan också hans partner Sheree Rose och deras gemensamma konstprojekt som pågick under flera år och bestod av dokumentation av deras sadomasochistiska sexliv/liv. Det är deras gemensamma kärleksprojekt och det är omöjligt att inte gråta när Bobs faktiska dödsögonblick skildras och Sheree sitter där med honom i sjukhussängen och ser honom försvinna bort bland kliniskt rena lakan och ett nästan oändligt antal maskiner.

I den allra sista sekvensen av filmen läser Bob dikten "Why", om varför han har de böjelser han har och ger samtidigt en underbar redogörelse över alla personliga, kulturella och genetiska intryck som format hans identitet.



Se den! obs, känsliga tittare varnas för starkt innehåll.